Vilken tur att jag är katt och inte en hund! För helt naturligt och utan tjafs så är jag den givna chefen. Det är jag som bestämmer när, var och hur allt ska ske. Lek, gos, sovstunder och matvanor, vart vi ska promenera, om grannen ska få klappa mig, om en hund ska få nosa på mig, om jag ska klättra i förbjudna träd eller sitta och nosa på ett blad i en kvart.
Jag har ordinarie personal (matte) och reservpersonal (gammelmatte och gammelhusse) som är hyfsat intrimmade. Husse räknas inte, han är bara en inneboende. Ibland försöker personalen ta kommandot och då dänger jag till med tassen, morrar eller fräser. Ett trick för att hålla dem på tå är att matvägra; att helt plötsligt sluta äta blötmaten jag alltid gillat och att bara äta av sorten som är jättesvår att få tag i. Det kör jag med nu. Ett dygn tog det innan delikatessen Lara Fitness vilt i sås hamnade i skålen. Om några dagar när matte tror att allt är till belåtenhet ska jag göra en ny vändning. Fnrrp!
