Att vara huskatt

Matte har sagt att jag är huskatt. Om min mamma inte rajtat runt med en hemlig älskare hade jag kanske haft stamtavla. Big deal! Hade jag fått godare käk då? Knappast! Jag hade kanske fått träffa olika söta brudar, men sånt verkar lite jobbigt. Det räcker att kolla på dem på bild. Och tänk om jag hade varit tvungen att bada, bli fönad upp och ner, och åka runt på utställningar. Sitta i en bur och glo tills nån ska klämma, vrida och vända på en. Fräs! Jag är hellre huskatt och det handlar inte bara om brist på ras. Jag bor ju i hus och är katt. Sen är jag väldigt huslig också; kolla här:

Jag bäddar rent i sängarna varje vecka.

Jag stryker tvätt.

Här ligger jag och väntar på att strykjärnet ska bli varmt.

Jag torkar golv också och matte har sagt att man inte får trampa runt så länge det är vått.

.

Och ibland tvättar jag fönster. Så att vara huskatt är nästan samma sak som att vara husmor. De har väl inte heller någon stamtavla? Fnrp!

En katt om dagen...

skrämmer jag på flykt. Om jag inte är ute och kan jaga dem så får det duga med morr och fräs genom fönstret. Det finns en svartvit långhårig typ som brukar sitta och glo under grannens altan. Den skrämde jag och ett gäng skator imorse. Matte var ju också med förstås.

Hon tycker att jag ska låta de andra missarna vara ifred, men JAG bor ju här och det ska lukta Findus runt huset, inget annat. En dag luktade det kattkiss i källaren och vi nosade oss fram till att det kom från ventilen på väggen. Nån hade alltså sprejat på utsidan. Upprörande! Så matte borde vara tacksam för att jag försöker hålla området fritt från sprutkatter.

Nu ska jag kamma till mig lite för jag får besök idag. Fnrrp!