Lite försenat, men nu har jag hittat de rätta brösttonerna som hör våren till. Matte behöver inte fundera om jag vill gå ut eller inte, för det talar jag om med besked. Bäst resonans är det att sjunga i trappan som går ner till källaren. Det händer att jag drar en vers på nätterna också, men det har jag inget för.
När solen skiner vill jag inte vara en soff- eller stapelpotatis. Det
finns alldeles för mycket kul att göra utomhus och snart blir det massor
med småpippi i buskarna. Jag har två nya favvoställen; ett är i växthuset. Där är det skönt när solen skiner och det blåser ute. Jag har god
uppsikt över alla störiga kajor och skator som struttar omkring på
tomten.
Det andra mysstället är högst uppe på planket runt tomten. Matte får vackert vänta nedanför tills jag behagar komma ner, för hon når inte upp. Hii hii!
På den här bilden sitter jag hos grannen och spanar.
Oxveckorna (utan någon synlig oxe) är slut. Men jag märker ingen skillnad mot före påsk. Det är preciiiis lika trist. Matte sitter vid datorn och har inte tid med mig. Och på jobbet är det sångförbud, så jag vet inte vilka knep jag ska ta till för att få ut matte. Dra ur datorsladden, kanske. Jag ska fundera lite. Knrp!